Att dagen före ett lopp träna benen stenhårt är en otroligt dum idé. Målet var att genomföra loppet utan att behöva stanna. Det var det aldrig något snack om – viljan fick mig att trumma på trots att benen inte svarade.
De första två kilometerna handlade det sig om att slåss för sin plats på asfalten. Det var tråkigt trångt. Och benen skrek av missnöje. Vid tre kilometer domnade benen bort och det var bara att försöka få dem att fortsätta. När orken försvinner slår viljan på.
De sista två kilometrarna ville jag öka tempot, men benen strejkade. Det var totalstopp. Jag får vara glad att jag rör mig framåt tänkte jag och orkade bara spurta de sista 200 meterna.
Jag gick i mål på 23.49, vilket jag får vara nöjd med – med tanke på omständigheterna. Jag vill samtidigt rikta ett stort GRATTIS till Gustav som genomförde loppet galant. Spontan applåd.
Nu ligger jag fosterställning och lider av självömkan. I morgon är det verklighet igen, då ska vår kära chef Örjan ta med oss (mig, Mathias och Gustav) på ett maffigt gympass med fokus på överkroppen – den enda delen av kroppen som i nuläget funkar någorlunda. Helgen kommer att bli SÅ trevlig.
/Mikael
torsdag 7 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Skönt att Gustavs pass satte sina spår. Vad sprang han själv in på?
SvaraRaderaOch när kommer ert träningspass spridas över the world wide web?
//Robbin som filmade...
Jag gled in på imponerande 31 min ungefär...;)
SvaraRaderaDet rörliga materialet skall upp så fort vi får en minut över, det är mycket nu...
Hans pass satte verkligen djupa spår i benen, ett väl genomfört pass.
SvaraRaderaSer också fram emot de rörliga bilderna - oerhört bra grundmaterial har vi fått iaf! Tack Robbin!
Vi får ju som sagt bonda och bygga lite lokal reklamkultur över en öl. Eventuellt en Gainomax med anledning av er stenhårda uppladdning.
SvaraRadera