måndag 24 augusti 2009

Ord från mästarna

Vinnarna av BAMM 70, Andy Symonds och Jethro Lennox berättar om bravaderna uppe i Björkliden: Andys blogg här & Jethros blogg här

torsdag 20 augusti 2009

En resumé

Det var nog ungefär ett år sedan Micke och jag började prata och skryta om att springa fjällmarathon. Det lät bra. Men det var först sju månader senare som vi bestämde oss och ytterligare fyra månader efter det som vi faktiskt tog steget och anmälde oss, efter lång tids häcklande från kollegorna. Många tvivlade - även vi.

För en vecka sedan gick Björkliden Arctic Mountain Marathon 2009 av stapeln. Vi var där, vi sprang och vi segrade. Inte placeringsmässigt, utan mer på ett mentalt plan. Vi trotsade motgångar, tvivel och fullföljde - vilket känns enormt bra!


Målfoto efter sammanlagt 8 timmar 14 minuter och 21 sekunders löpning.

Så till loppet.
På vägen dit bjöd Arlanda på överraskningsmoment då säkerhetsvakten påpekar att vi packat gasbehållare. "Vadå, får vi inte ta med sånna?" -Team Nollkoll gör själ för sitt namn och Micke får slita upp hela väskan för att gräva fram behållarna längst ned.




6,66 kilo så mycket vägde min packning vid start, vilket är mer än flera av de lag som dessutom släpar på tält OCH sovsäck. Märkligt. Micke däremot som hade trimmat sin packning (se bild nedan) kom undan ett halvkilo lättare.



Vid Start. Nerverna var utanpå kläderna och fotografen hade svårt att få bild på oss leende men lyckades (skapligt) tillslut. Nu väntade två dagar fysisk och psykisk tortyr i en bana på drygt 3 mil, utlagd över värsta tänkbara terräng.




Första kontrollen; Nuolja 1169 m.ö.h. Vägen dit upp var oändlig, men med rikliga mängder adrenalin, energybars och energidryck tog vi oss upp på 1 timme, 9 minuter och 7 sekunder. Snabbaste laget, tillika vinnarna i BAMM 70 tog sig upp på 41(!) minuter.



Glädjen över att inte sprungit bort oss och ha nått toppen med första kontrollen var total. När vi -smått euforiska- sprang nedför fjället mot nästa kontroll kändes livet bra fantastiskt och lätt! Jag tänkte (förmodligen högt); Det här är bland det häftigaste jag gjort.




För att föreviga loppet hade jag packat med min klump till digitalkamera, med vikt på säkert halva kilot. När jag vid första kontrollen skulle plocka fram den för att skjuta första skottet, märkte jag att mitt fulladdade batteri hade dött. Han tålde inte spänningen...



/Mathias

Fortsättning följer...

söndag 16 augusti 2009

Kommunikationsbegränsningar


Den här skylten hittade vi en bit från vårt nattläger när vi stretchade oss efter dag ett.

Även om tillvaron på fjället är magisk så saknas sådant som man ibland tar för ganska självklart, som exempelvis täckning på mobilen. Det känns på sätt och vis trevligt att inte kunna bli nådd av det vanliga bruset men det försvårade vårt bloggande. Det tänkte vi ta igen så snart vi samlat tankarna och bilderna efter upplevelsen.

/Mikael

Vi klarade det!


Bilden är tagen efter första kontrollen, dag ett, på toppen av Noulja. I bakgrunden skymtar räddningshelikoptern som senare under dagen tyvärr fick rycka ut.

Vi har genomfört vårt första BAMM!

När vi kom till Björkliden fick vi en chock. Omgivningen här är
fullkomligt sagolik - vilken natur, vilka vyer, VILKA HÖJDER! Menade
de på allvar att vi skulle ta oss uppför/nedför/runt de här
fjällen? Det som skrämde oss mest var det berg vi såg från
hotellfönstret - Noulja (med Lapporten i bakgrunden). När vi hörde
spekulationer om att första kontrollen kunde ligga på toppen av just
Noulja undrade vi vad vi gett oss in på.

När vi följande morgon (fredag) fick kartan i vår hand så stämde
det. Vi skulle bestiga Noulja. Det här var ingen lek. Men nu var vi ju
här, det var ju bara att köra.

Vi kommer att beskriva hur vi tog oss upp för Noulja, sprang över en
glaciär, vadade genom jokkar, badade och framförallt hur vi tog de
totalt 8 andra kontrollerna utöver Noulja.

Nu är det söndag morgon, kroppen strejkar och frukosten hägrar.

Vi utlovar massor av bilder och utförliga beskrivningar av vår BAMM-
upplevelse så snart vi kan.

Just det, ni undrar säkert hur det gick placeringsmässigt. Vi hamnade
på en 18 plats (av 43 startande lag), vilket vi är mer än nöjda med
då vårt primära mål var att genomföra dagarna utan att behöva
bryta. Det lyckades vi med och vi är grymt stolta (trots ett par
rejäla orienteringsmissar).

Som sagt, fortsättning följer.

/Team Nollkoll

torsdag 13 augusti 2009

Lapporten från hotellfönstret

Berget Noulja till höger, i bakgrunden skymtar Lapporten.

Nu flyger vi



Med tunnelbana, buss, flyg, buss mot Björkliden.

Nu boardar vi i gate 31 på Arlanda mot Kiruna.

/Team NOLLKOLL

This is it


Kl. 09.00 - nu drar vi mot Arlanda för att bege oss 135 mil norrut.

Nu är det nära.

Skrämmande nära.

Även om vi har svårt att se oss själva på startlinjen, bland 88 fullblodiga hurtbullar, så börjar vi nu inse allvaret. Samtidigt är det oerhört spännande och vi är löjligt taggade inför det som väntar oss.

Konditionen är inte vad den borde vara och orienteringen är fortfarande ett orosmoln. Som tur är så ska det hållas ett seminarie på fjällhotellet ikväll om bland annat orientering – gissa om vi kommer sitta klistrade och ställa de dummaste frågorna.

Vi ber till vädergudarna, övriga gudar och andra högre väsen. Var med oss.

/TEAM NOLLKOLL

PS. Då vi inte vet hur uppkopplingen ser ut där uppe så kan vi inte säkert säga när nästa inlägg kommer. DS

onsdag 12 augusti 2009

-"Det är ju inte så svårt, bara man gör rätt"

3 dagar kvar och hög tid att färska upp orienteringskunskaperna!

Igår fiskade Micke upp mig efter jobbet och vi begav oss iväg till Linköping och vår vän Fotograf-Oskar för lektion. Oskar, med förflutet som spaningsplutonchef inom det militära, är en riktig friluftsräv med goda kunskaper inom fjällorientering. Vem kunde vara bättre lämpad att ge Team Nollkoll en sista uppfriskande undervisning i kompassriktningarnas ädla konst?


-"Det är ju inte så svårt, bara man gör rätt"


Det här med kompass. Är det verkligen nödvändigt?


Karta från första etappen i BAMM30 föregående år.

Vi gick igenom det mest grundläggande, analyserade tidigare års BAMM-kartor och fick med oss en hel del matnyttiga tips som säkerligen kommer göra vår tripp -aningens- mindre smärtsam.

Varken Micke eller jag har orienterat mer än i skolan så denna "defrosting" av förlegad kunskap var mycket värd. Vi lever fortfarande glatt ovetande om vad som väntar uppe i Björkliden. Men inte särskilt länge till. Snart smäller det.

/Mathias

Sura förutsättningar



Vädret i Björkliden de kommande dagarna. Loppet går fredag+lördag.

Det finns inga dåliga väder - bara dåliga kläder heter det ju. Men eftersom mitt regnställ är klanderfritt så ska jag alltså inte beröras det minsta av regnet. Den som lever får se.

/Mikael

onsdag 5 augusti 2009

Frystorkat krubb



Nästa helg kommer vi att äta frystorkat käk. Det har jag aldrig gjort förut, så för att förbereda mig så blev det frystorkad Chili con carne serverad ur en grön påse till lunch. Så här tillagade jag den:

1. Öppnade påsen och masserade innehållet.
2. Hällde i 5 dl kokande vatten.
3.
Stängde påsen och lät den stå i fem minuter.

Mumsfilibabba? Nja, nästan iallafall. Det smakar säkert bättre på fjället efter ett hårt pass, men att stoppa i sig sörjan vid lunchbordet på jobbet var ingen hit. Kunde urskilja några riskorn och tendenser till köttbitar, men i övrigt var det rätt blekt. Bävar inför fiskrätterna.

En sak står klar - salt och peppar åker med upp på fjället.

/Mikael

måndag 3 augusti 2009

Oj, oj, oj!

Sedan februari i år har jag efter löfte till min kompanjon Micke inte druckit en droppe Coca-Cola som varit min drog med snitt på 1 liter / dag. Det var 184 dagar sedan 1 februari... sjukt. Sjukt vad jag saknar cola.



/Mathias

Semesterkilo & övrig utrustning

Efter vad som torde vara världshistoriens sämsta uppladdning i träningsväg är jag för femtioelfte gången på bana igen. Hela våren har varit lika jävlig. En veckas träning, tre veckors avbrott i förkylningar och diverse kropps-skador. Men, med två färska träningspass, ett par extra semester-kilo och 11(!) dagar kvar till BAMM är jag på bana igen. Orolig och otränad som aldrig förr.

Jag har nu äntligen fått chans att testa min nya utrustning med jacka och byxa från Craft, ryggsäck från Haglöfs samt vattenbehållare från McKinley. Bortsett det hutlösa priset på vattenbehållaren, 200 spänn, är jag väldigt nöjd med alla delar. Utrustning - check! Just det, någon som känner till en bra leverantör av kondition?



/Mathias

onsdag 15 juli 2009

Skön ryggsäck - Haglöfs ACE



Igår landade mitt efterlängtade paket från Outdoorexperten. Paketet innehöll en ryggsäck (Haglöfs ACE L) och en sovsäck (Haglöfs Zensor 3S). Dessa MÅSTE testas.

Ryggsäcken
Första positiva intrycken är; superlätt, ser skön ut, bra fördelning av utrymmen, insydd vattenkanal, ruskigt bra upphängning+förvaring för vattenbehållare, gillar hörlursuttagen.
Det negativa intrycken innan jag testar den är; mycket remar.

Jag preppar väska med full vattenbehållare och en massa annat för att fylla den till mellan 6-7 kg. Nu bär det iväg till skogen. Tindra (vår bruna labbe) gör mig sällskap. Det får bli det backiga 5 km-spåret i Petersburgs naturreservat.



Efter lite första justeringar kan jag konstatera att väskan sitter riktigt nära och bra på kroppen. Axelbanden märks knappt vilket är toppbetyg. Däremot stör jag mig på de fladdrande justeringsremmarna - måste det vara så mycket krimskrams? Visst, det är bra att kunna justera väskan i höjd, runt midjan och kring bröstet. Men det fladdrar lite väl mycket.

Vattenslangen dinglar den med, men det köper jag. Jag får justera matningen på den inifrån väskan istället. SÅ skönt med vattenbehållare istället för flaska.



Bör nämna att det finns små smidiga fack i midjebanden som kan rymma såväl en lite digitalkamera anno 2001 som kompass och powerbars. Alldeles lysande. En riktigt riktigt bra lättviktsväska i modellen Intense. Bra jobbat Haglöfs!

Utärdering av sovsäcken kommer snart...

/Mikael

En månad kvar...



Nu, exakt en månad före loppet, så kan vi knappast påstå att vi är i den form vi bör vara i. Träningsdisciplinen har inte varit den bästa. Förvisso har vi drabbats av sjukdomar och hektiska arbetsperioder på byrån som har försvårat tränandet. Men vi ger oss inte. Vi ska fixa BAMM.

För övrigt kan vi nämna att vi nu bokat hotellnatt på Björkliden Fjällby natten före loppet. Andra natten spenderar vi som bekant under stjärnorna. Tredje och avslutande natten tillbringar vi tillsammans med lag full koll i en skön stuga.

Se Björkliden just nu (webbkamera)

/Mikael

torsdag 9 juli 2009

Blött långpass



Efter en och en halv timma i regn och leriga stigar kan jag konstatera att mitt regnställ är både så vattentätt och smidigt som Haglöfs utlovar. Jag är helnöjd.

Även vattenpåsen med slang funkar utmärkt, dock är det lite jobbigt att behöva suga vatten när man kippar efter andan. Men enkelheten det medför att bara slanga i sig istället för att fumla fram flaskan avgör saken. Den är given i Björklidens sluttningar.

Nu blir det ett varmt bad för att värma upp kroppen efter den lååååånga och kalla duschen.

/Mikael

tisdag 7 juli 2009

Dagens motto!


...vid inköp av utrusning till BAMM

Flyg till Kiruna är bokat



Så var flygbiljetterna till Kiruna bokade och vi är ytterligare ett steg närmare loppet. Vi flyger upp dagen innan loppet för att sedan tillbringa natten före starten i vårt tält (som vi ännu inte lyckats köpa/låna/hitta).

Detta är vår sista gemensamma vecka innan vi sticker på semester så nu vi siktar på att genomföra så många pass vi hinner innan vi skiljs åt.

torsdag 25 juni 2009

Vätskebalansen återställs

Backe, svett och tårar

Andra back-besöket för veckan och Yxbacken bjöd även idag på tufft motstånd. Vädergudarna bjöd också till och gjorde sitt bästa för att hålla oss varma. Mysigt. Efter tips från BAMM-veteranen "Vilse" har vi, istället för att jogga upp i intervaller, provat på att gå de 400m till toppen för att sedan jogga ner och upprepa. Låter inte särskilt jobbigt men mjölksyra och andnöd infinner likt förbannat. Tack för tipset!

Stort tack även till Gustav (miss fitness) som för dagen medverkade och stod för transport. Nu väntar öl och umgänge med byrå-kollegorna. Skål!



/Micke & Molle

onsdag 17 juni 2009

Grepp i Yxbacken






För att råda bot på träningsdekadensen och i avsaknad av ovanstående löpband gav jag mig iväg till Yxbacken på lunchen. Dessvärre ensam då Mathias åkt på en vansinneshosta.

Vi har rustat oss med nya multisportskor (ja, vi köpte likadana ;) för att få fart på träningen. Modellen heter Speed Cross 2 och är av märket Salomon. Ser sjyssta ut - men höll de måttet?

Jag provade greppet för första gången under dagens pass och blev inte besviken på resultatet - de greppade i och på grus, lera, sten, rötter, fällda träd, gräs och sand. Utmärkt! Däremot är de lite "vingliga" på barmark. Ungefär samma känsla som att köra med offroaddäck på asfalt. Men i det stora hela får de bra betyg. Fyra av fem.

/Mikael

Dekadens i Team NollKoll


Lata, förvirrade eller hårt ansatta av arbete?

Vi har hunnit med att besöka Yxbacken ett par gånger sen vi bloggade senast... men mer än så har det inte blivit. Vad beror denna dekadens på? Arbetsbelastningen på byrån, dåligt väder, förvirrade, sjukdomsdrabbade eller är vi helt enkelt lata? Vad tror ni?

tisdag 26 maj 2009

"…stoppa smärtan i fickan."



Med de motiverade orden "…stoppa smärtan i fickan." från vår militäriska coach klingandes i öronen gav vi oss iväg för att tillbringa dagens lunch i soliga Yxbacken. Det blev ett tungt pass. Vi orkade nätt och jämt att ta oss joggande uppför och nedför två gånger.

Vi konstaterar återigen att löpning i fjällterräng skiljer sig på en väsentlig punkt jämfört med att löpa flackt – det är SÅ mycket jobbigare. Minst sagt.

Yxbacken - Nollkoll 1-0.

lördag 23 maj 2009

5 km fredagslöpning...


Benen funkade felfritt! Det långa uppehållet hade dock satt sina spår och efter 25 svettiga minuter med blodig slutspurt var jag färdig för bårhus. Måste ändå säga att det känns ruggigt skönt att vara på bana igen. :)

/Mathias

måndag 18 maj 2009

Varför lär man sig aldrig?


Ajajaj.
Varför lär man sig aldrig? Och varför ska det vara så svårt att hålla kontinuitet i träningen? Shame on me.

Idag avverkades i alla fall fem kilometer + lite backintervaller som bestraffning för min ojämna träning. Bättring utlovas!

Ett varmt tack riktas till min trogna vapendragare i spåret – Tindra (se bild). Hade jag hennes energi skulle jag sikta på Sahara Marathon (se klipp) istället för Björkliden.



/Mikael