Ord från mästarna

Vinnarna av BAMM 70, Andy Symonds och Jethro Lennox berättar om bravaderna uppe i Björkliden: Andys blogg här & Jethros blogg här

En resumé

Det var nog ungefär ett år sedan Micke och jag började prata och skryta om att springa fjällmarathon. Det lät bra. Men det var först sju månader senare som vi bestämde oss och ytterligare fyra månader efter det som vi faktiskt tog steget och anmälde oss, efter lång tids häcklande från kollegorna. Många tvivlade - även vi.

För en vecka sedan gick Björkliden Arctic Mountain Marathon 2009 av stapeln. Vi var där, vi sprang och vi segrade. Inte placeringsmässigt, utan mer på ett mentalt plan. Vi trotsade motgångar, tvivel och fullföljde - vilket känns enormt bra!


Målfoto efter sammanlagt 8 timmar 14 minuter och 21 sekunders löpning.

Så till loppet.
På vägen dit bjöd Arlanda på överraskningsmoment då säkerhetsvakten påpekar att vi packat gasbehållare. "Vadå, får vi inte ta med sånna?" -Team Nollkoll gör själ för sitt namn och Micke får slita upp hela väskan för att gräva fram behållarna längst ned.




6,66 kilo så mycket vägde min packning vid start, vilket är mer än flera av de lag som dessutom släpar på tält OCH sovsäck. Märkligt. Micke däremot som hade trimmat sin packning (se bild nedan) kom undan ett halvkilo lättare.



Vid Start. Nerverna var utanpå kläderna och fotografen hade svårt att få bild på oss leende men lyckades (skapligt) tillslut. Nu väntade två dagar fysisk och psykisk tortyr i en bana på drygt 3 mil, utlagd över värsta tänkbara terräng.




Första kontrollen; Nuolja 1169 m.ö.h. Vägen dit upp var oändlig, men med rikliga mängder adrenalin, energybars och energidryck tog vi oss upp på 1 timme, 9 minuter och 7 sekunder. Snabbaste laget, tillika vinnarna i BAMM 70 tog sig upp på 41(!) minuter.



Glädjen över att inte sprungit bort oss och ha nått toppen med första kontrollen var total. När vi -smått euforiska- sprang nedför fjället mot nästa kontroll kändes livet bra fantastiskt och lätt! Jag tänkte (förmodligen högt); Det här är bland det häftigaste jag gjort.




För att föreviga loppet hade jag packat med min klump till digitalkamera, med vikt på säkert halva kilot. När jag vid första kontrollen skulle plocka fram den för att skjuta första skottet, märkte jag att mitt fulladdade batteri hade dött. Han tålde inte spänningen...



/Mathias

Fortsättning följer...

Kommunikationsbegränsningar

Den här skylten hittade vi en bit från vårt nattläger när vi stretchade oss efter dag ett.

Även om tillvaron på fjället är magisk så saknas sådant som man ibland tar för ganska självklart, som exempelvis täckning på mobilen. Det känns på sätt och vis trevligt att inte kunna bli nådd av det vanliga bruset men det försvårade vårt bloggande. Det tänkte vi ta igen så snart vi samlat tankarna och bilderna efter upplevelsen.

/Mikael

Vi klarade det!

Bilden är tagen efter första kontrollen, dag ett, på toppen av Noulja. I bakgrunden skymtar räddningshelikoptern som senare under dagen tyvärr fick rycka ut.

Vi har genomfört vårt första BAMM!

När vi kom till Björkliden fick vi en chock. Omgivningen här är
fullkomligt sagolik - vilken natur, vilka vyer, VILKA HÖJDER! Menade
de på allvar att vi skulle ta oss uppför/nedför/runt de här
fjällen? Det som skrämde oss mest var det berg vi såg från
hotellfönstret - Noulja (med Lapporten i bakgrunden). När vi hörde
spekulationer om att första kontrollen kunde ligga på toppen av just
Noulja undrade vi vad vi gett oss in på.

När vi följande morgon (fredag) fick kartan i vår hand så stämde
det. Vi skulle bestiga Noulja. Det här var ingen lek. Men nu var vi ju
här, det var ju bara att köra.

Vi kommer att beskriva hur vi tog oss upp för Noulja, sprang över en
glaciär, vadade genom jokkar, badade och framförallt hur vi tog de
totalt 8 andra kontrollerna utöver Noulja.

Nu är det söndag morgon, kroppen strejkar och frukosten hägrar.

Vi utlovar massor av bilder och utförliga beskrivningar av vår BAMM-
upplevelse så snart vi kan.

Just det, ni undrar säkert hur det gick placeringsmässigt. Vi hamnade
på en 18 plats (av 43 startande lag), vilket vi är mer än nöjda med
då vårt primära mål var att genomföra dagarna utan att behöva
bryta. Det lyckades vi med och vi är grymt stolta (trots ett par
rejäla orienteringsmissar).

Som sagt, fortsättning följer.

/Team Nollkoll

Lapporten från hotellfönstret

Berget Noulja till höger, i bakgrunden skymtar Lapporten.

Nu flyger vi

Med tunnelbana, buss, flyg, buss mot Björkliden.

Nu boardar vi i gate 31 på Arlanda mot Kiruna.

/Team NOLLKOLL

This is it

Kl. 09.00 - nu drar vi mot Arlanda för att bege oss 135 mil norrut.

Nu är det nära.

Skrämmande nära.

Även om vi har svårt att se oss själva på startlinjen, bland 88 fullblodiga hurtbullar, så börjar vi nu inse allvaret. Samtidigt är det oerhört spännande och vi är löjligt taggade inför det som väntar oss.

Konditionen är inte vad den borde vara och orienteringen är fortfarande ett orosmoln. Som tur är så ska det hållas ett seminarie på fjällhotellet ikväll om bland annat orientering – gissa om vi kommer sitta klistrade och ställa de dummaste frågorna.

Vi ber till vädergudarna, övriga gudar och andra högre väsen. Var med oss.

/TEAM NOLLKOLL

PS. Då vi inte vet hur uppkopplingen ser ut där uppe så kan vi inte säkert säga när nästa inlägg kommer. DS

-"Det är ju inte så svårt, bara man gör rätt"

3 dagar kvar och hög tid att färska upp orienteringskunskaperna!

Igår fiskade Micke upp mig efter jobbet och vi begav oss iväg till Linköping och vår vän Fotograf-Oskar för lektion. Oskar, med förflutet som spaningsplutonchef inom det militära, är en riktig friluftsräv med goda kunskaper inom fjällorientering. Vem kunde vara bättre lämpad att ge Team Nollkoll en sista uppfriskande undervisning i kompassriktningarnas ädla konst?


-"Det är ju inte så svårt, bara man gör rätt"


Det här med kompass. Är det verkligen nödvändigt?


Karta från första etappen i BAMM30 föregående år.

Vi gick igenom det mest grundläggande, analyserade tidigare års BAMM-kartor och fick med oss en hel del matnyttiga tips som säkerligen kommer göra vår tripp -aningens- mindre smärtsam.

Varken Micke eller jag har orienterat mer än i skolan så denna "defrosting" av förlegad kunskap var mycket värd. Vi lever fortfarande glatt ovetande om vad som väntar uppe i Björkliden. Men inte särskilt länge till. Snart smäller det.

/Mathias

Sura förutsättningar

Vädret i Björkliden de kommande dagarna. Loppet går fredag+lördag.

Det finns inga dåliga väder - bara dåliga kläder heter det ju. Men eftersom mitt regnställ är klanderfritt så ska jag alltså inte beröras det minsta av regnet. Den som lever får se.

/Mikael

Frystorkat krubb

Nästa helg kommer vi att äta frystorkat käk. Det har jag aldrig gjort förut, så för att förbereda mig så blev det frystorkad Chili con carne serverad ur en grön påse till lunch. Så här tillagade jag den:

1. Öppnade påsen och masserade innehållet.
2. Hällde i 5 dl kokande vatten.
3. Stängde påsen och lät den stå i fem minuter.

Mumsfilibabba? Nja, nästan iallafall. Det smakar säkert bättre på fjället efter ett hårt pass, men att stoppa i sig sörjan vid lunchbordet på jobbet var ingen hit. Kunde urskilja några riskorn och tendenser till köttbitar, men i övrigt var det rätt blekt. Bävar inför fiskrätterna.

En sak står klar - salt och peppar åker med upp på fjället.

/Mikael

Oj, oj, oj!

Sedan februari i år har jag efter löfte till min kompanjon Micke inte druckit en droppe Coca-Cola som varit min drog med snitt på 1 liter / dag. Det var 184 dagar sedan 1 februari... sjukt. Sjukt vad jag saknar cola.



/Mathias

Semesterkilo & övrig utrustning

Efter vad som torde vara världshistoriens sämsta uppladdning i träningsväg är jag för femtioelfte gången på bana igen. Hela våren har varit lika jävlig. En veckas träning, tre veckors avbrott i förkylningar och diverse kropps-skador. Men, med två färska träningspass, ett par extra semester-kilo och 11(!) dagar kvar till BAMM är jag på bana igen. Orolig och otränad som aldrig förr.

Jag har nu äntligen fått chans att testa min nya utrustning med jacka och byxa från Craft, ryggsäck från Haglöfs samt vattenbehållare från McKinley. Bortsett det hutlösa priset på vattenbehållaren, 200 spänn, är jag väldigt nöjd med alla delar. Utrustning - check! Just det, någon som känner till en bra leverantör av kondition?



/Mathias