"…stoppa smärtan i fickan."

Med de motiverade orden "…stoppa smärtan i fickan." från vår militäriska coach klingandes i öronen gav vi oss iväg för att tillbringa dagens lunch i soliga Yxbacken. Det blev ett tungt pass. Vi orkade nätt och jämt att ta oss joggande uppför och nedför två gånger.

Vi konstaterar återigen att löpning i fjällterräng skiljer sig på en väsentlig punkt jämfört med att löpa flackt – det är SÅ mycket jobbigare. Minst sagt.

Yxbacken - Nollkoll 1-0.

5 km fredagslöpning...

Benen funkade felfritt! Det långa uppehållet hade dock satt sina spår och efter 25 svettiga minuter med blodig slutspurt var jag färdig för bårhus. Måste ändå säga att det känns ruggigt skönt att vara på bana igen. :)

/Mathias

Varför lär man sig aldrig?

Ajajaj.
Varför lär man sig aldrig? Och varför ska det vara så svårt att hålla kontinuitet i träningen? Shame on me.

Idag avverkades i alla fall fem kilometer + lite backintervaller som bestraffning för min ojämna träning. Bättring utlovas!

Ett varmt tack riktas till min trogna vapendragare i spåret – Tindra (se bild). Hade jag hennes energi skulle jag sikta på Sahara Marathon (se klipp) istället för Björkliden.



/Mikael

Hallå?

..livstecken? Jadå, vi lever fortfarande även om vår uppdatering tillfälligt har devalverat.

Senaste tiden har varit hårt ansatt av arbete – träningen har blivit lidande. Micke ligger för närvarande hemma i feber och osäkerheten kring mitt sköra ben har lagt en sordin över vår satsning. Detta, vill jag understryka, är enbart tillfälligt.

Vi har INTE gett upp, vi KOMMER aldrig ge upp.
Löpträning ikväll, gympass imorgon, på't igen!

/Mathias

Dagens tips

Miss Fitness (Gustav) kom idag med ett briljant förslag på hur jag ska lösa mitt ben-problem. -"Du kanske ska börja snusa och sedan sluta?" Detta med hänvisning till denna artikel från aftonbladet.

Vet inte vad jag ska säga.. men, Tack Miss Fitness, ännu en gång.
/Mathias

Självömkan och fosterställning

Att dagen före ett lopp träna benen stenhårt är en otroligt dum idé. Målet var att genomföra loppet utan att behöva stanna. Det var det aldrig något snack om – viljan fick mig att trumma på trots att benen inte svarade.

De första två kilometerna handlade det sig om att slåss för sin plats på asfalten. Det var tråkigt trångt. Och benen skrek av missnöje. Vid tre kilometer domnade benen bort och det var bara att försöka få dem att fortsätta. När orken försvinner slår viljan på.

De sista två kilometrarna ville jag öka tempot, men benen strejkade. Det var totalstopp. Jag får vara glad att jag rör mig framåt tänkte jag och orkade bara spurta de sista 200 meterna.

Jag gick i mål på 23.49, vilket jag får vara nöjd med – med tanke på omständigheterna. Jag vill samtidigt rikta ett stort GRATTIS till Gustav som genomförde loppet galant. Spontan applåd.

Nu ligger jag fosterställning och lider av självömkan. I morgon är det verklighet igen, då ska vår kära chef Örjan ta med oss (mig, Mathias och Gustav) på ett maffigt gympass med fokus på överkroppen – den enda delen av kroppen som i nuläget funkar någorlunda. Helgen kommer att bli SÅ trevlig.

/Mikael

Träningsvärk + Grabbhalvan = Sant?

Med oerhört tunga, stela och strejkande ben sitter jag i min ensamhet och laddar inför Grabbhalvan. Det här är fullständigt vansinne. Ska aldrig mer träna maxad benstyrka före ett lopp. Det har jag lovat mig själv.

Gustav är snart på ingång. Ska bli skönt att dela den här dumheten med någon.

Uppdatering vad gäller tider osv kommer direkt efter loppet.

To be continued…

Smashed!

Efter att Gustavs aka Miss Fitness blå häxblandning inmundigats hoppade vi på spänstiga ben iväg till World Class för att mangla benen.

Det blev ett sällan skådat benpass. Oj, vad vi tog i! Vi är HELT FÄRDIGA.
Orkar inte skriva mer just nu, MEN snart kommer det rörliga bilder från passet!
Stort tack till Gustav för en enorm coachning!

To be continued…

Uppladdning!

Om mindre än två timmar väntar ett uppfriskande träningspass som vår hurtige praktikant (tillika träningsnarkoman) Gustav har kokat ihop. Detta med fokus på bentortyr som angenäm uppvärmning inför morgondagens halvmilalopp, Grabbhalvan.

Undertecknad kommer dock inte delta pga. inflammations- och influensarisk. (mikael hade nämligen en mexikanska på besök igår)

Snart ska vi hinka i oss magisk dryck från den mystiska lådan ovan för att om möjligt göra oss ännu starkare. Nu kör vi Miss Fitness!

/Mathias

100 dagar kvar till BAMM!

Ett smakprov från förra årets tävling… Glöm inte att stänga av ljudet ;)

Miljöombyte

Omväxling förnöjer! Vad är motsatsen till Björklidens ensliga och karga miljö? London of course.

På lördagseftermiddagen trotsade vi londonpubarnas inbjudande uteserveringar och snörade på oss löparskorna. Vi möttes av ett myllrande solstint Hyde Park. Alla var där. So were we.



Det blev ett par tre kilometer i lugnt tempo, där kryssandet mellan allt folk var den stora utmaningen.



Vi får villigt erkänna att det slank ner en och annan öl under resan också – för att väga upp hurtigheten.