torsdag 20 augusti 2009

En resumé

Det var nog ungefär ett år sedan Micke och jag började prata och skryta om att springa fjällmarathon. Det lät bra. Men det var först sju månader senare som vi bestämde oss och ytterligare fyra månader efter det som vi faktiskt tog steget och anmälde oss, efter lång tids häcklande från kollegorna. Många tvivlade - även vi.

För en vecka sedan gick Björkliden Arctic Mountain Marathon 2009 av stapeln. Vi var där, vi sprang och vi segrade. Inte placeringsmässigt, utan mer på ett mentalt plan. Vi trotsade motgångar, tvivel och fullföljde - vilket känns enormt bra!


Målfoto efter sammanlagt 8 timmar 14 minuter och 21 sekunders löpning.

Så till loppet.
På vägen dit bjöd Arlanda på överraskningsmoment då säkerhetsvakten påpekar att vi packat gasbehållare. "Vadå, får vi inte ta med sånna?" -Team Nollkoll gör själ för sitt namn och Micke får slita upp hela väskan för att gräva fram behållarna längst ned.




6,66 kilo så mycket vägde min packning vid start, vilket är mer än flera av de lag som dessutom släpar på tält OCH sovsäck. Märkligt. Micke däremot som hade trimmat sin packning (se bild nedan) kom undan ett halvkilo lättare.



Vid Start. Nerverna var utanpå kläderna och fotografen hade svårt att få bild på oss leende men lyckades (skapligt) tillslut. Nu väntade två dagar fysisk och psykisk tortyr i en bana på drygt 3 mil, utlagd över värsta tänkbara terräng.




Första kontrollen; Nuolja 1169 m.ö.h. Vägen dit upp var oändlig, men med rikliga mängder adrenalin, energybars och energidryck tog vi oss upp på 1 timme, 9 minuter och 7 sekunder. Snabbaste laget, tillika vinnarna i BAMM 70 tog sig upp på 41(!) minuter.



Glädjen över att inte sprungit bort oss och ha nått toppen med första kontrollen var total. När vi -smått euforiska- sprang nedför fjället mot nästa kontroll kändes livet bra fantastiskt och lätt! Jag tänkte (förmodligen högt); Det här är bland det häftigaste jag gjort.




För att föreviga loppet hade jag packat med min klump till digitalkamera, med vikt på säkert halva kilot. När jag vid första kontrollen skulle plocka fram den för att skjuta första skottet, märkte jag att mitt fulladdade batteri hade dött. Han tålde inte spänningen...



/Mathias

Fortsättning följer...

5 kommentarer:

  1. Fantastiskt rolig läsning!

    Team Rockrunners, som tror sig ha koll, har inte heller någon koll. Vi (nåja inte jag utan Jonas) blev också stoppade i tullen som ena (en, inte jag utan Jonas) terrorister (terrorist).

    Jag har just scannat kartorna så det kommer väl en rapport på vår sajt var det lider...

    SvaraRadera
  2. Ulrika - en av två som sov i hyrbil efter Bamm :)21 augusti 2009 kl. 21:13

    Bra sprunget, och kul skrivet! Vi ses i 50-klassen nästa år då?!? Kanske nåt uppvärmningslopp innan också vore bra... Jag har varit heldäckad i förkylning två dar (nu frisk nog att åtminstone GÅ upp i slalombacken här på Frösön)och hörde att fler råkat ut för samma sak - hur är det för er?

    SvaraRadera
  3. Bra början!

    /Krister

    SvaraRadera
  4. Heja Söderköping! Ni är som klippta och skurna för 50 klassen nästa år. Ses (igen) ute på fjället då! Se nu till att få in en bild på den där vildsinta järven som förföljde er över fjället.

    SvaraRadera
  5. @ Rockrunners, tack tack! Tycker ni verkar ha världens koll. Läste att ni redan rekat nästa års terräng. Imponerande!

    @Ulrika, vi siktar på 50, men är det realistiskt? Vi undrar vi.. :) Krya på dig!

    @Krister Hoppas du fortsätter underrätta oss om våra fel och brister även fortsättningvis. Tack!

    @Kristian Tyvärr gjorde sig inte järven på bild då vi försöker hålla så hög bildkvalité som möjligt. Nytt försök nästa år, helt klart. Ses då!

    /Team Nollkoll

    SvaraRadera